freiding

inget. Har haldrig känt mig så avvisad o oinbjuden som jag gjort efter snacket igår till jag gick imorse. Han tog inte på mig, prata knappt. Vände ryggen till. Jag är sårad. Han har fått jobb i Jönköping o flyttar om 1 månad. Han tycker jag är en fin människa som förtjänar ngn som kan lägga allt fokus på mig, det förtjänar jag, det kan han tydligen inte ge mig. Han prata om distans, jag sa att jag inte har nga problem med det, sen inget mer. Det kommer bli svårt, jag bor hos mina föräldrar o han kommer bo hos sina. Jag fråga vad han vill med mig, svårt att säga det är så nytt. Han vill inte såra mig eller göra mig illa, bara vara ärlig. Det är den längsta natten jag varit med om på länge, sovit ca 2 timmar. Resterande funderat, gråtit o varit frustrerad. Jag vill vara med honom, jag vill ge det en chans. Han får mig att må bra. Jag tar det lugnt när jag är med honom. Han är fin. Jag trodde för mycket, som vanligt. Jag har tillomed övervägt att söka utbildning i Jönköping så vi kan vara tillsammans. Det måste betyda ngt. Jag mår skit. Vill inte mer. Vill bara säga till honom att jag finns här, precis hur mycket han vill, närsomhelst. Alltid. Han ville jättegärna att jag skulle sova över, varför? För att göra det ännu svårare för mig? Ska vi avslut här o nu o bara låta det rinna ut i sanden? Eller som jag mest känner, lära känna varandra ordentligt den sista tiden han är hemma för att se om det funkar med distans!? Livet är skit. Aldrig får jag må riktigt bra o glädjas. Bara korta perioder. Hade aldrig trott att jag skulle få känslor för ngn så snabbt, men tydligen. Det stör mig. Jag är arg på mig själv. Hatar mig själv för att jag tillåter det. När ska jag lära mig? Aldrig tydligen. Du gör mig illa. Bara vetskapen om att vi aldrig mer kommer träffas kanske får mig att vilja gå o kräka. Fina fina du, jag önskar du förstod mig. Att du läste detta. Jag vet att vi inte träffats så länge, men var lite impulsiv. Våga ta chanser o risker. Förstår att ditt fokus måste ligga på nya jobbet, hitta bostad. Men att inte räkna in mig alls är inte snällt. Jag måste återkoppla med mina gamla vänner, bygga upp en vänskapskrets. Men jag? Passar jag inte in där? Bland dina vänner?! Vad är det för fel på mig? Berätta.