freiding

48. De är den ända ljuspunkten just nu.

Jag förstår inte hur man som människa kan göra så. Jag är inte arg, bara sjukt ledsen.. Även om man besämmt sej för att vara själv o så, men om man nu träffat ngn man tycker om, varför kan man inte släppa på det då? Ohh, jag vet inte hur jag ska förklaar, allt är så jävla jobbigt just nu bara. Orkade inte ens prata färdigt om det för jag kände bara hur tårarna började rinna mer o mer.. Visst, jag vet att du inte ville springa in i ngt, o de vill inte jag helle men att säga en sak o göra en annan? Varför? Vad tjänar det till? Mer än att såra en annan människa?! Blir inte klok på ngt.. Vart aå jävla glad efter denna helgen för allt kändes så jäkrans bra, sen får man ett slag i ryggen.. "vill verkligen vara vän med dej o umgås o ha roligt, men vi får se när jag är redo. Har mer än bara vänskaps käslor för dej men det funkar inte nu. Vet inte hur länge detta varar" Det skär så jävligt så de finns inte ord för det. Du säger att du förstår o att de är jobbigt för dej med, men ag tror inte det. Då hade du inte gjort de.

Finns nga saker som jag brinner för. De tre fina flickorna. Längtan efter att åka snart. Mina underbara vänner som ställer upp o lyssnar o förstår i vått o torrt.

Trodde verkligen jag kunde räkna in dej där, men ack så fel jag hade.


Sov gott. Pusskram.